RU != Hitlerjugden

Diskusjon om politiske temaer fra det Norske nyhetsbildet.

Innlegg Vegard Martinsen 02 Feb 2004, 08:00

Lypsyl skrev
..var at dere kalte RU for hitlerjugden



Det vi skrev var Rød Ungdom = Hitlerjugend ?

Altså med spørsmålstegn. Og alle burde forstå hva det betyr.
Sist endret av Vegard Martinsen den 02 Feb 2004, 10:19, endret 1 gang
Vegard Martinsen
 
Innlegg: 7860
Registrert: 07 Sep 2003, 12:07

Innlegg Staten 02 Feb 2004, 09:53

Lypsyl hevder at Sovjet ikke var et kommunistisk samfunn, selvsagt var det ikke det. Et kommunistisk samfunn er per definisjon et harmonisk samfunn hvor man yter etter evne og får etter behov. Dette er selvsagt, ved første øyekast, en forlokkende tanke. Så forlokkende er den at millioner har blitt drept med overlegg, eller dødd av økonomisk planlegging i store deler av verden.
Men hvis sovjet ikke var et kommunistisk samfunn, hva var det da? Sovjet var en prosjekt som skulle lede rett inn i den kommunistiske himmel. Kommunistene vil hevde at det ikke skjedde på grunn av at Stalin var en ond diktator, uten å ofre en eneste tanke på hvordan en like "rettroende" som dem selv kunne vise seg å være den tyrannen han var. Hvorfor, Lypsyl? Hvorfor går det til helvete hver eneste gang? Kan du vær så snill sette av 10 minutter av ditt liv på å tenke på det?

"Det var metodene og ikke saken som var gal", hevder lypsyl, uten å ofre en tanke på at metodene og saken er nært knyttet sammen. Metoden var offer, og hva var saken? Jo, den var å ofre seg for fellesskapet. Selvsagt vil mange påstå at man gjennom å ofre seg for fellesskapet også ofrer seg for seg selv. Men det er selvsagt blank løgn.

Hvordan får man noen til å ofre -sine- interesser for -fellesskapet-? Man må -kreve- offer. Noen må virkelig få kjørt seg kraftig for at latsabber som ikke gidder å jobbe skal få etter behov. Og når det viser seg at de fleste ikke er villig til å ofre seg for en obskur og morsom ide funnet opp av noen tullinger av økonomiske sofister, hva gjør man da? Jo, man utraderer dem. Dreper noen, andre blir sendt til straffekolonier. Det er bare de rettroende man er interessert i. Og de rettroende er det som er villig til å ofre mest. På samme måte blir de mest rettroende også de som er villig til å ofre -andre- mennesker. På denne måten blir de ondeste menneskene rekrutert til de øverste jobbene i staten, partiet eller til utrenskingshærer.

Det er alltid disse menneskene som vil nå høyest opp i byråkratiene, både i nazismen og i tiden frem mot kommunismens forjettede land. Spør deg selv hvorfor lypsyl.

Og husk, hvis dere noen gang kommer til makten, vær så snill, jeg vil gjerne være den første som blir stilt opp mot veggen. Jeg kommer ikke til å gjøre et eneste dags arbeid for noen av dere.
Staten
 
Innlegg: 91
Registrert: 13 Okt 2003, 11:58

Innlegg Per Anton Rønning 02 Feb 2004, 10:19

Staten skrev:Lypsyl hevder at Sovjet ikke var et kommunistisk samfunn, selvsagt var det ikke det. Et kommunistisk samfunn er per definisjon et harmonisk samfunn hvor man yter etter evne og får etter behov. Dette er selvsagt, ved første øyekast, en forlokkende tanke.

Visst er det forlokkende. Men fullstendig ugjennomførbart. Det er selve grunnen til at forsøk med
"kommunisme" ikke har ført fram, og heller ikke vil føre fram.
Sovjet var det nærmeste man noensinne vil komme et kommunistisk samfunn.
Kina er et godt eksempel på skap-kapitalisme, der har man gitt opp kommunismen som system, men beholder maktmonopolet (og privilegiene til toppolitikerne) ved å forby andre partier enn kommunistpartiet. Jeg tror at dette maktmonopolet etter hvert vil bryte sammen i Kina også.

Når mennesket er fratatt sine individuelle retter og ikke har anledning til å forfølge sine rasjonelle egeninteresser, nemlig: Søke lykken, søke selvrealisering, tjene penger (som det får beholde selv) disponere fritt over sin eiendom (eiendomsrett), vil stagnasjon, apati og tilbakegang bli et uunngåelig resultat. Når de eneste som har lov å tenke er inkompetente pamper i kommunistpartiet (utvalgt på politiske premisser, ikke på grunn av individuell dyktighet) , blir folks evne til å ta inititativ på egne vegne borte. Ikke minst fordi det er ulovlig å ta inititativ for å sørge for eget livsopphold. Slik er kollektivismen. Mennesket er et fritt individ og er et mål i seg selv. Dermed er det ikke et middel til "andres" (kollektivets) resultatoppnåelse, og alle som innser dette vil også innse at kollektivistiske ideoloigier er onde, og er primærårsak til samfunnsmessig forråtnelse.
Med kollektivistiske ideologier menes ikke bare sosialisme/kommunisme, men også nasjonalsosialisme (nazisme) og fundamentalistisk, militant Islam.
Alt dette på bekjempes på samme front.

Jeg kommer ikke til å gjøre et eneste dags arbeid for noen av dere.


Vi må gjennom årvåkenhet og kontinuerlig overvåkning sørge for at de aldri kommer
i nærheten av maktens kontorer.

MVH
PAR
Per Anton Rønning
 
Innlegg: 3322
Registrert: 09 Sep 2003, 08:54
Bosted: Oslo

Innlegg KF 03 Feb 2004, 08:51

Jeg var nok for raskt ute med min karakteristikk av vår venn Lypsyl (?), og jeg ber om unnskyldning for det.

Lypsyl skrev
Jeg vil forøvrig takke for en noe spesiell (rar?) diskusjon, det er jo alltid gøy og lese liberalers forvridde tanker om marxisme


Det liberalistene har gjort er å påvise at sosialsimen bygger på tvang, og at den derfor vil føre til diktatur og undertrykkelse. (For noen flere detaljer, se tidligere innlegg.) Det er også ugjendrivelig at historien bekrefter dette.

Hva svarer så Lypsyl på dette? Han henviser kun til slike ting som hva Marx sa og hva som var Marx intensjon.

Slike ting er faktisk irrelevante. Utgangspunktet for diskusjonen var forøvrig sosilismen/kommunismen, ikke hva Marx mente.

Det som Lypsyl trekker frem er bare viktig dersom man er interessert i Marx liv eller sosialismens historie. Det er helt uviktig i en politisk diskusjon.

Liberalistene snakket om hva som blir resuiltatet av ideer som legitimerer tvang, Lypsyl snakker om hva Marx egentlig sa.

Og så beskylder han liberalistene for å ha forvridde tanker og å føre en rar diskusjon.

Underlig.
KF
 
Innlegg: 118
Registrert: 10 Okt 2003, 16:57

Innlegg Per Anton Rønning 03 Feb 2004, 12:48

lypsyl skrev:
Alså, hvis du sikter til proletarene så mener Marx at de burde samle seg mot kapitalherrene og melde seg inn i fagforeninger. Noe av det viktigste innen kommunismen er jo nettop at den private eiendom er spredt mellom alle, slik at alle kan profitere fra det og ikke bare noen få.

Jeg vet ikke hvem som har forskrudde ideer og fører en rar diskusjon.
Den private eiendom opphører å eksistere, den tilhører ingen bestemt,
altså må den underlegges en politisk elite. Dette innebærer å frata menneskets dets individuelle retter, der retten til eiendom er den aller viktigste.
En slik rettighetskrenking kan ikke overleve uten at samfunnet er diktatorisk, despotisk.

Bortsett fra det er det ikke noe gode i seg selv å spre eiendom på alle.
Alle er åpenbart ikke like dyktig til å utnytte eiendom til å skape verdier. I et fritt samfunn vil de
som er dyktigst til å skape verdier basert på det de eier også akkumulere mest eiendom.
Dette fører imidlertid til en langt større total velstand, selv om velstanden selvsagt er ulikt fordelt. Allikevel er dette en positiv konsekvens av frihet.
Dersom de mest mest produktive, smarte, initiativrike og risikovillige beholder produktet av sitt arbeid, vil den totale velstanden øke, og man vi få et diversifisert produksjonsliv.
(Dette i motsetning til dagens Norge som må basere seg på råvareeksport: Olje, fisk,
aluminium=eksport av strøm i en bestemt anvendelse, osv)

Men ulik fordeling er ikke urettferdig fordeling, det urettferdige ligger i å initiere tvang overfor de som skaper verdier, ta fra dem større deler av deres produkt, sysselesette hundretusenvis av byråkrater, og så la "de svake" få noen smuler gjennom et komplisert, tildels selvmotsigende og uforståelig regelverk. Dette kalles "velferd".
Parasitter er alltid dyktige når det gjelder å lokalisere sine vertsorganismer.

MVH
PAR
Per Anton Rønning
 
Innlegg: 3322
Registrert: 09 Sep 2003, 08:54
Bosted: Oslo

Innlegg Bent A. 04 Feb 2004, 04:31

Det var morsomt å lese debatten i kjølevannet av en kommunist (marxist) som hadde forvillet seg inn på DLF’s debattsider. Han gjør sikkert ikke det igjen. Det ble tatt frem for mye skarpt skyts og for mange fakta teoretiske kunnskaper. Man kan konkludere med at beredskapen mot kommunisme er meget sterk i DLF.

Det kan jo tenkes at Lypsyl smugleser fortsettelsen av debatten som har vært etter at han stakk av med halen mellom bena, men jeg tviler på det. Likevel har jeg lyst til å komme med mitt bidrag, siden jeg mener det er noe som gjenstår (sett i det lys at dette er et debattforum. Hadde det vært et akademisk tidsskrift eller en bok som skulle vært skrevet måtte selvfølgelig alt sammen bli langt mer utfyllende).

Lypsyl skrev:
For og gi et grunnleggende eksempel:
- Kommunismen mener at alle er like
- Nazismen drepte flere millioner mennesker fordi de var av feil etnisk bakgrunn, relgion etc
- Kommunismen vil avskaffe eksploitasjonen av proletarene (arbeiderene)
- Nazismen satte ekstremt mange jøder, sigøynere, homofile etc etc i tvangsarbeid.

Det er pussig hvordan typer som Lypsyl ikke skjønner det særdeles merkelige i måten å gjøre utvalg på, som liksom skal vise forskjellen kommunisme og nazisme. Men kommunister kan jo umulig ha ment i praksis at alle er like når de a) likviderer store grupper for sin sosioøkonomiske og religiøse bakgrunn. b) når de fremmer arbeiderklassen som den klassen det hele dreier seg om og som ”historien” har tildelt en spesiell rolle. Vi vet at Sovjet også utryddet jøder og hadde et samarbeid med Hitler-Tyskland om dette. Og Gulag har vært nevnt, dette kjenner vi alle til. Lypsyl fortsetter:
Feil. Et kommunistisk samfunn har aldri eksistert. Det har derimot vært liknende samfunn, hvorav USSR og Cuba (Fidel som forresten aldri har lest et ord Marx). Hvis dere leser det kommunistiske manifest ser dere at det er fundamentale feil, og de samfunnene kunne umulig bli kalt kommunistiske untatt av dere da.

Hva kommer det av at typer som Lypsyl mener at en ideologi (eller for så vidt hva som helst annet) utelukkende skal bedømmes ut fra hva noen teoretikere sier og overhodet ikke ut ifra hva de regimer som tilhengere av den kommunistiske ideologi gjør? Hvordan kan ord tillegges større vekt enn handling all den tid det er enkelt å lyve mens handling ikke lyver? Selvfølgelig skal en ideologi bedømmes både ut fra ord og handling, men særlig ut fra handling! Sammenlign med en rettssak. Tiltalte dømmes ut ifra handling, ikke ut fra de ord vedkommende har uttalt.

Alltid påstår kommunistene at det aldri har eksistert et virkelig kommunistisk regime og at alle regimer som har kalt seg kommunistiske ikke har vært det. Men de har jo vært forsøkt innført, ikke sant! Og det av de ivrigste av de som leste både Marx og Lenin og kalte seg marxister og marxistleninister. Selvfølgelig har ikke Utopia eksistert! Heller ikke har det nazistiske drømmeregimet eksistert noe sted i verden. Det 3. rike rakk selvfølgelig aldri i mål, da slike drømmesamfunn er umulig. Det er i grunnen pussig at ikke nazister og nynazister har lært å bruke den samme taktikken som kommunister.

Men når Lypsyl skriver at det har eksistert lignende (kommunistiske) samfunn, må jo være godt for noe! Det må anses som umulig å realistisk anta at kommunistlignende samfunn og kommunistiske samfunn er fundamentalt forskjellige. Men hva kommunister drømmende taler om og de regimer som har eksistert, som har kalt seg kommunistiske (”lykke og frihet” kontra død og masseutryddelser) er negasjonen av hverandre. Så hva er det som ikke stemmer her? Jo, det er selvfølgelig alle de flotte ordene kommunister lirer av seg når de skal selge drømmesamfunnet sitt. Men det er virkeligheten som teller, ikke ordene.

Når man leser ideologi og skrevne verker må man opplagt lese ”mellom linjene”. Innholdet må nøye analyseres. Det er en nærmere analyse av verket, samt det å sette opp et stamtre til ideene (delene som utgjør helheten, i den grad det er noen) som vil vise hva læren eller vranglæren inneholder. Og ingen kan benekte at det er mye revolusjonsromantikk i all kommunistisk tenkning. Dessuten innebærer kollektivisme med forbud mot privat eiendom og kapitalisme nødvendigvis visse handlingsmønstre som sentraldirigering og tvang, altså vold. Men dessverre så faller ungdom ofte for slagordene slik Lypsyl tilsynelatende har gjort. Så jeg antar at Lypsyl er en ung umoden og lettlurt idealist, en person som på ingen måte har tenk å innta en kritisk holdning til Marx. Med andre ord en religiøs.

Det lar seg neppe gjøre at innholdet av en ideologi er fundamentalt annerledes enn resultatet av utprøvingen av den. Hvordan skulle det kunne være mulig? Noe må ha forårsaket tilstandene og å tro at denne årsaken overhodet ikke er å finne i læren (eller i deler av den) er ikke annet enn selvpålagt blindhet.

Årsaken til tilstandene i de totalitære kommunistiske regimene er å finne i sentrale deler av de aktuelle ideologiene, enten det er den marxistiske historisk-deterministiske eller den direkte voldsforherligende marxist-leninistiske variant. Det er hele tiden et proletariatets diktatur som skal bane veien for det klasseløse himmelriket på jord. Derfor er da også dette blitt betegnet totalitære ideologier. Mange tenkere har forklart hvorfor de er totalitære. Den interesserte leser trenger bare å lete frem aktuell litteratur og forstå dette ved selvstudium. Det finnes ingen rasjonelle unnskyldninger for å la være! Totale, altomfattende løsninger gir totalitære tilstander. En ideologi som tillater en å ta makten gjennom vold vil logisk nok også sørge for å beholde makten med vold. Det er to sider av samme sak.
Stalin og Mao var rene idioter som drepte mange personer. De har aldri hatt noe som helt og gjøre, Stalin undergravde hele demokratiet med samme ånd som Mao.

1) Selvfølgelig var hverken Stalin og Mao idioter. Hvem har noen gang hørt om at idioter har klart å sloss seg til toppen av en rå maktpyramide? Begge disse var ufattelig slue og temmelig intelligente psykopater som formålstjenlig brukte en ideologi som nettopp er skreddersydd til både å lure halvintellektuelle halvskolerte røvere, og til å forsvare bruk av enhver metode for å oppnå makt (uansett sto man jo ”på historiens side”).

2) Helt? Her hører vi den romantiske revolusjonære drømmeren!

3) Det var ikke Stalin som undergravde ”hele demokratiet”. I den grad det var noe demokrati å undergrave, så var det Lenin som gjorde det. Da Stalin kom til makten var det ikke noe mer demokrati å undergrave, Sovjet var allerede totalitært.
Igjen tar du feil. Det Marx mente med væpnet revolusjon, var vold hvor det uungåelig, og fred hvor det var mulig. Igjen så anbefaler jeg noen her for og lese Marx!

Her ser man hvordan Lypsyl ikke forstår hva han selv leser. Hvem er det som skal bestemme når vold er uungåelig da? Jo selvfølgelig kommunistene som enten a) ønsker å komme til makten, eller b) allerede har kommet til makten og ønsker ”nødvendig opprydding”. På hvilket grunnlag skal man forestille seg at kommunisme via proletariatets diktatur skal skje på fredelig vis? Diktatur er pr definisjon ikke fredelig. Man forbauses til stadighet over hvor totalt lettlurte den kommunistiske flokken er.

Per-Anton:
Denne gale ideen bygger på Marx merverditeori, som forlengst er tilbakevist som ubrukbar

Lypsyl:
Og tilbakebevist av hvem? Det du sier er ren nonsens.

Ja vi bør vel ikke forbauses over at det fortsatt finnes mennesker som ikke har fått med seg at den marxistiske merverdi teori for lenge siden er endelig og fullstendig tilbakevist. Vi ser her hvor selektive i kunnskaper kommunister er i stand til å bli. De bedriver konsekvent selv-hjernevask! Det verste er at det nytter ikke å fortelle dem det heller. For i vilt selvforsvar bare skriker de: ”Nei!!! dere tar feil!!” Og det er jo forståelig.
P1: En marxist er en revolusjonær drømmer som tror at arbeiderne pr definisjon utbyttes
P2: Påstanden om at arbeidere utbyttes er 100 % avhengig av merverditeorien til Marx
K: Marxister tvinges derfor til å avvise all kritikk av denne merverditeori, for uten den kan de ikke lenger være marxister.

Men faktum er at Marx bygger direkte på David Ricardos verditeori, og dermed på klassisk økonomisk teori, og denne endte i en blindgate, nettopp på grunn av en forfeilet forståelse av hva som gir en vare verdi (nedlagt arbeid i varen). Den neoklassiske økonomiske teorien skiftet ut objektiv verditeori med subjektiv verditeori, i tillegg en marginalverdi teori. Alle seriøse økonomiske teoretikere skiftet over, og i dag er det vel så å si kun marxister for fortsatt er ricardianere. Den nye teorien om subjektiv (preferansestyrt og mengdestyrt) marginalteori ble utviklet av tre økonomer fullstendig uavhengig av hverandre, av Jevons i England, Walras i Sveits og Menger i Østerrike. Carl Menger kom lengst og dannet grunnlaget for det som i dag kalles den østerrikske økonomiske teori (viktigste elever: Boem-Bawerk, Mises og Hayek). Ved en pussig historisk tilfeldighet ble de tre teoriene utgitt samtidig, i 1871 som derfor også regnes som fødselsåret for neoklassisk økonomisk teori.

Den første konkrete tilbakevisning av marxistisk merverditeori kom Boem-Bawerk med i 1896. Siden har det bare ballet på seg, og de siste 50 årene er det etter det jeg vet ingen økonomer som har giddet å tilbakevise marxistisk økonomisk teori lenger. Men rister bare oppgitt på hodet og henviser til arbeider forlengst utført.

Ove A. Vanebo:
I avisen Rheinische Zeitung som Marx redigerte, skrev hans medarbeider Engels en artikkel i 1849 der han anbefalte å utradere ungarere, serbere og andre slaviske folk. Bortsett fra polakker og russere har ikke slaverne noen framtid, for de mangler de historiske, geografiske og industrielle forutsetninger for å eksistere, mener han. Nasjoner som aldri har hatt sin egen historie og som så vidt er blitt siviliserte, har ikke evne til uavhengighet, heter det.
Marx selv spurte i samme avis i 1852 hvordan man best kunne kvitte seg med halvdøde folk som dalmater, karinthere og folket i Bøhmen. For marxismen var de rasemessige kvaliteter av vesentlig betydning. Ikke å undres over at Hitler leste dette stoffet med interesse.

Dette er et nydelig sitat fordi det viser hvor selektive kommunister i alle avarter er (som marxister) i sine utvalg av stoff når de skal forsvare sin lære. I stedet for å ta selvkritikk og komme på bedre tanker, presser de manisk alle kritiske tanker ut av hjernen sin. De vil ikke gi slipp på sin revolusjons og utbytter romantikk. Det hele får et ekstra latterlig preg når moderne marxister i tillegg kaller sin teori for kritisk teori. Lypsyl skriver videre:
Marx skilte seg fra utopistene ved sin vitenskapelige kommunisme. Dessuten kalte han en gang alle utopister for "drømmere".

Man kan ikke annet enn å le når man leser ”vitenskapelig kommunisme”. Saken er den at Marx var en crackpot og de er det mange av. En annen tenker som etter hvert utviklet seg til å bli en crackpot er August Comte som også trodde han kunne bygge et plansamfunn på ”vitenskapelig grunnlag”.

Men hvis det er én tenker som til de grader er blitt tilbakevist på felt etter felt, både rent empirisk og rent logisk-teoritisk så er det nettopp Karl Marx. Igjen viser dette hvor useriøse marxister av alle avskygninger er. I stedet for å ta dette inn over seg, avviser de det blindt og lever i benektelse. Men jeg har skrevet mer enn nok allerede så jeg kan derfor ikke gå i detaljer her om alle de som har tilbakevist sider ved Marx, en det er et meget stort antall seriøse tenkere. Skulle man samle alt dette i en utfyllende bok ville denne ha blitt på mange tusen sider.

Bent
Brukerens avatar
Bent A.
 
Innlegg: 486
Registrert: 10 Jan 2004, 08:26

Innlegg Petter Sandstad 10 Feb 2004, 16:48

Jeg har sett at Lypsyl har skrevet at: Kommunismen mener at alle er like.

Det kommunismen virkelig mener er at: alle unntatt eliten skal være like, og de som ikke er som de andre skal enten tvinges til å bli det, eller de skal henrettes.
Petter Sandstad
 
Innlegg: 514
Registrert: 19 Jan 2004, 19:58
Bosted: Oslo

Innlegg LarsH 14 Feb 2004, 23:58

Er enig i hva som skrives her om at det som i dag kalles høyreekstremister egentlig er venstreekstremister. At Rød Ungdom og Hitlerjugend ligner på hverandre trenger ikke noe spørsmålstegn slik som jeg ser der.

Men nok om det.

På det gamle forumet til DLF var det en egen seksjon hvor man kunne anbefale gode artikler o.l. som kunne være av interesse for brukere av forumet. Jeg syne så huske at Jon Anstein Olsen har skrevet en artikkel om det denne tråden handler om (høyre-venstre aksen, og likheter mellom nazisme og kommunisme). Jeg har forsøkt å søke på internett men uten hell. Kunne noen hjulpet meg en link til denne eller eventuelle andre interessante skriverier om dette.

Grunnen til jeg ønsker å være skolert på dette feltet er at det er enormt tilfredsstillende å debattere akkurat slike ting med virkelig røde venstreradikale. De hater å høre sannheten.

Med vennlig hilsen,
Lars Hellestræ.
---
LarsH
 
Innlegg: 48
Registrert: 26 Okt 2003, 21:08
Bosted: Verden

Innlegg Østensjøen 15 Feb 2004, 00:20

Lars Hellestrae skrev:Grunnen til jeg ønsker å være skolert på dette feltet er at det er enormt tilfredsstillende å debattere akkurat slike ting med virkelig røde venstreradikale. De hater å høre sannheten.

Med vennlig hilsen,
Lars Hellestræ.


På forumet til Oslo Su er de jo skikkelig oppgitt over at jeg sier sannheten... Trangsynt kaller de meg. Det er greit, for det er de som egentlig er trangsynte og som ikke forstår hvordan verden henger sammen.
Østensjøen
 
Innlegg: 201
Registrert: 17 Okt 2003, 17:26

Re: RU != Hitlerjugden

Innlegg Ultima_Thule 07 Jan 2014, 17:19

Lypsyl, du har vel hørt om marxist-leninismen og marxist-stalinismen?

Vel, man kan godt kalle nazismen for marxist-hitlerismen ettersom Hitler erklærte at "nasjonalsosialismen tok utgangspunkt i Marx [sine makkverk]". Hitler var altså en sosialist, en nasjonalistisk sådan.

De kommunistiske myndighetens begrunnelse for sosial seleksjon var alltid den samme: I paradiset eksisterte ikke det imperfekte. Her har de totalitære ideene klare likhetstrekk. Nazistene gjorde det samme med rasebiologiske motiver. Kommunismens motiver var sosialt entreprenørskap og sosialhygiene.

En annen viktig kategori av statens fiender var de såkalt marginale: de fattige og arbeidsløse, uteliggere, kriminelle og eksfanger, foreldreløse barn, sigøynere og homoseksuelle. Venstresiden har, særlig etter 1968, stått for solidaritet med samfunnets randgrupper og sosialt utstøtte, the misfits eller de asosiale. I sterk kontrast til dette utpekte Stalin (AKPs juvel), i likhet med Mao, tidlig sosiale og etniske minoriteter som trusler mot den harmoniske stat. I Sovjet ble tyske, polske, koreanske, finske og tsjetsjenske minoriteter (blant annet) utpekt som statsfiender og annenrangs borgere; det begynte allerede under Lenin. Under Stalin antok jødeforfølgelsene enorme dimensjoner. I Polen og en rekke andre kommunistiske vasallstater ble jøder ekskludert fra kommunistpartiet, anklaget for sionisme eller ”kosmopolitisk virksomhet”, og for å stå bak reaksjonært høyreavvik.

Karl Popper skrev i The Open Society and its Enemies at de som har lovet oss paradiset på jord ikke har gitt oss noe annet enn helvete. Popper satte likhetstegn mellom nazismen og kommunismen. Popper så likheten i klassekampideologi hos kommunistene og raseideologi hos nazistene: Begge med det formål å skape nye homogene konstruerte felleskap. Begge ideologiene brukte krigsspråk for å mane folk til kamp mot sine meningsmotstandere og mot renhetsideologiens fiender. Susan Sontag har treffende kalt sovjetkommunismen for ”fascisme med et menneskelig ansikt”.

Nazismen baserte seg på en falsk biologisk vitenskap, som vi kjenner den fra Alfred Rosenbergs raserenhetslære. Idéen var god, sett fra nazistenes ståsted: Friske, vakre, blonde lykkelige mennesker i en ny tid, i et nytt samfunn uten skavanker og historiske svakheter: Et paradis for inngruppen (den nordiske rase), et helvete for utgruppen.

Kommunismen baserte seg på en falsk sosiologi (historisk evolusjon) og ville i likhet med nazismen utrydde det de oppfattet som samfunnets parasitter. Kommunismens verste øyeblikk (Mao inkludert) var i likhet med nazismen basert på seleksjon, ikke bare raseseleksjon men også klasseseleksjon (begge paranoide størrelser, skulle det vise seg). Klassefienden ble ydmyket og trakassert offentlig, i form ganske likt nazismens maktmetoder: skinnrettssaker og henrettelser, ensretting, indoktrinering, personkult, hatpropaganda og opprettelsen av den totalitære stat.

Totalitært tospann, Minerva


Både kommunismen og nazismen glorifiserer arbeiderne og småbøndene (ved nazismens tilfelle; tyske/ariske arbeidere og småbønder), mens begge ideologiene er dypt anti-semittiske og rasistiske. Dette har begge ideologiene fra Marx og vennene hans. Anti-semittiske og rasistiske skriblerier av Marx og vennene hans: Marx & friends in their own words.

Hitler og andre marxister ble ikke bare indoktrinerte anti-semitter fra skribleriene til Marx og vennene hans, men lærte også å hate andre folkegrupper.

Ett av folkene som skulle utryddes, var slaverne.
– Engels avslutter en annen artikkel med å skrive at "vi vet hva vi har å gjøre: Uunngåelig kamp mot den revolusjonsforræderske slaviskheten; utryddelseskamp (Vernichtungskampf) og hensynsløs terrorisme, ikke av hensyn til Tyskland, men av hensyn til revolusjonen!" "Vernichtung" er jo et uhyggelig begrep vi kjenner best gjennom nazismens holocaust mot jødene ...


og

Ifølge Engels var Europa fullt av såkalt folkeavfall. Eksempler er baskere, keltere og bretonere. Som slaverne var disse uforbederlig kontrarevolusjonære og burde forsvinne.


Marx og Engels gikk inn for folkemord, VG:


Hvem skulle ha trodd det? At Hitler hentet sitt brennende hat mot jøder og slavere, bl.a. russere, fra Marx og Engels.

Som Minerva-sitatet viser, så trodde, og tror sikkert fortsatt, kommunistene på historisk evolusjon (falsk sosiologi), noe de har fra Marx og Engels:
Ved revolusjonens utbrudd befant samene seg ifølge den sovjetiske materialistiske historieoppfatning så å si på ursamfunnstadiet. Lenin utviklet teorien om at et folk kan gå direkte fra et førkapitalistisk stadium til sosialismen, og denne teorien innebærer nettopp at folk må undervises i den marxistiske lære på sine egne språk (Eidlitz 1979:39).


og

Ikke sjelden finner vi hos sovjetiske forskere uttalelser om samenes lave utviklingsnivå før revolusjonen. I innledningen til en bok om folkenei de europeiske deler av SSSR (Narody evropejskoj casti SSSR 1964:5) blir for eksempel latviere og samer stilt opp mot hverandre som to ytterpunkter i utviklingen: "Hvis for eksempel latvierne allerede befant seg på det kapitalistiske stadium, var det hos samene fremdeles bevart trekk fra ursamfunnet." Usakov skriver (1972:36): "Før russerne kom til Kolahalvøya befant urbefolkningen - samene - seg på et lavt utviklingstrinn."
Kiselev og Kiseleva (1979:19) uttaler: "Samenes situasjon før Oktoberrevolusjonen karakteriseres av en altomfattende tilbakeliggenhet, både med hensyn til ideologi og økonomiske og samfunnsmessige forhold." Også Kert (1969:143) nevner at samene tidligere befant seg på et lavt samfunnsnivå.


Kolasamene - Fra tsarens undersåtter til sovjetiske borgere, Unni K. Utvik, UiB:


Kommunistene tror altså at samfunn utvikler seg, og har utviklet seg tidligere, fra ursamfunn til kapitalistiske samfunn, for så å utvikle seg til kommunistiske/sosialistiske samfunn, det kommunistiske/sosialistiske paradiset på jorden - Utopia.

Hitler trodde også på dette, men han mente at nasjonalsosialismen hans var igjen en videreutvikling av kommunismen.
Ultima_Thule
 
Innlegg: 160
Registrert: 16 Jan 2010, 09:15

Re: RU != Hitlerjugden

Innlegg Ultima_Thule 04 Aug 2015, 13:25

Ultima_Thule skrev:man kan godt kalle nazismen for marxist-hitlerismen


Vad nazisterna lånade från Marx
Författare: Ludwig von Mises

Nazisterna uppfann inte polylogismen. De utvecklade endast sin egen variant av den.

Fram till mitten av 1800-talet försökte ingen att motsätta sig det faktum att sinnets logiska struktur är oföränderlig och gemensam för alla människor. Alla mänskliga relationer baseras på ett antagande om en enhetlig logisk struktur. Att vi kan tala med varandra är endast möjligt för att vi kan förlita oss på något som är gemensamt för oss alla, nämligen förnuftets logiska struktur. Vissa människor kan tänka djupare och mer förfinade tankar än andra. Det finns människor som tyvärr inte kan förstå sig på en slutledningsprocess i en lång kedja av deduktiva resonemang. I den mån en människa är kapabel att tänka och följa en diskursiv tankeprocess håller hon dock alltid fast vid samma slutliga tankeprinciper som används av alla andra människor. Det finns folk som inte kan räkna längre än till tre, men deras räknande, så långt de kan räkna, skiljer sig inte från Gauss eller Laplace. Ingen historiker eller resande har fört med sig en kunskap om folk som menade att a och icke-a var identiska, eller som inte kunde förstå skillnaden mellan en bekräftelse och ett förnekande. Det är sant att folk dagligen bryter mot de logiska tankeprinciperna, men alla som kompetent undersöker deras slutledningar kan hitta deras fel.

Människor ger sig in i diskussioner eftersom alla accepterar dessa fakta utan att ifrågasätta dem. De talar med varandra, de skriver brev och böcker, de försöker bevisa och motbevisa. Samhälleligt och intellektuellt samarbete människor emellan skulle vara omöjligt om så inte var fallet. Våra sinnen kan inte ens på ett konsekvent sätt föreställa sig en värld som befolkas av människor vars logiska struktur skiljer sig åt, eller vars logiska struktur är skiljer sig åt från vår egen.

Ändå bestreds detta obestridliga faktum under 1800-talet. Marx och marxisterna, främst den ”proletära filosofen” Dietzgen, menade att tankar bestäms av tänkarens klasstillhörighet. Det enda som tänkande producerar är ”ideologier”, inte sanning. Ideologi är, i ett marxistiskt kontext, ett sätt att dölja de själviska intressen som hör till tänkarens samhällsklass. Därför är det meningslöst att diskutera med folk som tillhör en annan samhällsklass. Ideologier kan inte motbevisas med hjälp av diskursiva resonemang, utan de måste avslöjas genom att deras författares klasstillhörighet och sociala bakgrund, fördöms. Marxisterna diskuterar inte hur bra fysiska teorier är, utan de nöjer sig med att avslöja fysikernas ”borgerliga” bakgrund.

Marxisterna använde sig av polylogism eftersom de inte kunde avfärda den ”borgerliga” ekonomins teorier med hjälp av logiska metoder, och inte heller de slutsatser som kunde dras från dessa teorier och som visade att socialism var praktiskt ogenomförbart. Eftersom de inte rationellt kunde visa att deras egna idéer var sunda, eller att motståndarnas var osunda, förkastades de accepterade logiska metoderna. Denna marxistiska strategi var väldigt framgångsrik. De har skyddat alla marxisternas förmenta ekonomiska och sociologiska absurditeter från all sorts rationell kritik. Det var endast genom polylogismens logiska trick som etatismen kunde förtrolla det moderna sinnet.

Polylogismen är så inneboende motsägelsefull att den inte konsistent kan tas till sina slutliga logiska konsekvenser. Ingen marxist var någonsin modig nog att dra alla de slutsatser som hans egna epistemologiska synsätt skulle kräva. Den polylogistiska principen skulle leda till slutsatsen att inte heller de marxistiska lärorna är objektivt sanna utan enbart ”ideologiska” påståenden. Marxisterna förneka dock detta. De hävdar att deras egna doktriner är absoluta sanningar. Således lär Dietzgen ut att ”den proletära logikens idéer är inte partsidéer utan ett resultat av ren och enkel logik”. Den proletära logiken är inte ”ideologi” utan absolut logik. Nutida marxister som kallar sina läror för kunskapssociologi uppvisar samma sorts inkonsistens. En av deras förespråkare, professor Mannheim, försöker bevisa att det finns en grupp människor, de ”fria intellektuella”, som har begåvats med förmågan att nå sanning utan att falla offer för ideologiska felslut. Givetvis är professor Mannheim övertygad om att han är den främsta av dessa ”fria intellektuella”. Han kan helt enkelt inte motbevisas. Om du inte håller med honom bevisar du endast att du inte tillhör denna elit av ”fria intellektuella” och att dina yttranden är ideologiskt nonsens.

De tyska nationalisterna var tvungna att bemöta exakt samma problem som marxisterna. De kunde dock varken visa att deras egna påståenden var korrekta eller att ekonomins och praxeologins teorier var falska. Således skyddade de sig under polylogismens tak, det tak som marxisterna hade gjort i ordning för dem. Givetvis hittade de på sin egen variant av polylogism. De menar att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan nationer och raser. Varje ras och nation har sin egen logik och därför även sin egen ekonomi, matematik, fysik och så vidare. Precis lika inkonsekvent som professor Mannheim utropar professor Tirala, som är Mannheims motsvarighet när det kommer till arisk epistemologi, att den enda sanna, korrekta och eviga logiken och vetenskapen är den ariska. I marxisternas ögon har Ricardo, Freud, Bergson och Einstein fel eftersom de är borgerliga. I nazisternas ögon har de fel eftersom de är judar. Ett av nazismens främsta mål är att befria den ariska själen från den nedsmutsning som orsakats av västerländska filosofer som Descartes, Hume och John Stuart Mill. De är på jakt efter en arteigen tysk vetenskap, det vill säga en vetenskap som lämpar sig för tyskarnas raskaraktär.

Det är rimligt att acceptera hypotesen att människans mentala förmågor är ett resultat av hennes kroppsliga egenskaper. Givetvis kan vi inte visa på korrektheten i detta påstående, men det är inte heller möjligt att visa på korrektheten i det motsatta påståendet som utrycks i den teologiska hypotesen. Vi tvingas erkänna att vi inte vet hur tankar uppstår ur fysiologiska processer. Vi har en vag uppfattning om de skadliga effekter som skapas av traumatisk eller annan typ av skada som tillfogas vissa kroppsliga organ. Vi vet att sådan skada kan begränsa eller helt och hållet förstöra människans mentala förmåga. Det är dock det enda vi vet. Att hävda att naturvetenskapen ger oss information om sinnes påstått mångfaldiga logiska struktur vore inget annat än oförskämt struntprat. Polylogism kan inte härledas från fysiologi eller anatomi eller någon annan gren av naturvetenskapen.

Varken marxistisk eller nazistisk polylogism gick längre än att hävda att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan olika klasser och raser. De försökte sig aldrig på att visa exakt hur proletärens logik skiljer sig åt från borgarens, eller hur den ariska logiken skiljer sig åt från den judiska eller brittiska. Det räcker inte att att förkasta Ricardos teori om komparativa fördelar eller Einsteins relativitetsteori genom att avslöja deras författares rasbakgrund. Det som krävs är först och främst att utveckla ett ariskt logiskt system som skiljer sig åt från den icke-ariska logiken. Det skulle sedan vara nödvändigt att noggrant undersöka dessa två teorier och visa var i deras resonemang en härledning görs som, även om den är korrekt enligt den icke-ariska logiken, är inkorrekt enligt den ariska logiken. Slutligen måste man förklara vilka sorts slutsatser detta leder till, om man ersätter icke-ariska härledningar med korrekta ariska härledningar. Ingen har dock försökt sig på detta, och det är inte heller möjligt att göra. Den mångordige förkämpen för rasism och arisk polylogism, professor Tirala, säger ingenting om skillnaden mellan arisk och icke-arisk logik. Varken arisk eller marxistisk polylogism har någonsin brytt sig om detaljer.

Polylogismen har en särskild metod för att hantera avvikande åsikter. Om dessa följeslagare misslyckas med att avslöja en motståndares bakgrund kallar de honom helt enkelt för en förrädare. För både marxister och nazister finns endast två typer av motståndare: de främmande, oavsett om de är medlemmar i en icke-proletär klass eller om de inte är av arisk härkomst, har fel eftersom de är främmande; proletära eller ariska motståndare har fel eftersom de är förrädare. Således avfärdar de enkelt det obekväma faktumet att det råder oenighet bland medlemmarna av det som de kallar sin egen klass eller ras.

Nazisterna ställer den tyska ekonomiska vetenskapen mot den judiska och den anglosaxiska, men det som de kallar tysk ekonomi skiljer sig inte från vissa trender inom utländsk ekonomi. Den utvecklades ur Genevese Sismondis, samt de franska och brittiska socialisternas, läror. Vissa av de äldre representanterna av denna påstått tyska ekonomi importerade bara utländska tankar till Tyskland. Frederick List förde med sig Alexander Hamiltons idéer till Tyskland, Hildebrand och Brentano tog med sig den tidiga brittiska socialismen. Arteigen tysk ekonomi är närapå identisk med nutida trender i andra länder, till exempel med amerikansk industrialism.

Å andra sidan är det som nazisterna kallar västerländsk ekonomi, och som således är artfremd, i stor omfattning en bedrift av människor som inte ens nazisterna kan förneka är tyskar. De nazistiska ekonomerna slösade mycket tid på att försöka visa att Carl Menger hade judiska förfäder. De lyckades inte. Det är meningslöst att förklara konflikten mellan å ena sidan ekonomisk teori, och institutionalism och historisk empiricism å andra sidan, som en raskonflikt eller en nationellt konflikt.

Polylogismen är inte en filosofi eller en epistemologisk teori. Det är en inställning hos trångsynta fanatiker som inte kan föreställa sig att någon kan vara mer resonlig eller smartare än de. Polylogismen är inte heller vetenskaplig, utan snarare ersätter den förnuft och vetenskap med vidskepelse. Den är den utmärkande mentaliteten för en värld i kaos.

Originalartikeln har översatts av Joakim Kämpe, och är ett utdrag ur Ludwig von Mises ”Omnipotent Government”.

http://www.mises.se/2015/07/13/vad-nazisterna-lanade-fran-marx/

Les også utdraget Den logiska aspekten av polylogism fra kapittel tre i Human Action av Ludwig von Mises på mises.se og dette på herværende forum.

.
Ultima_Thule
 
Innlegg: 160
Registrert: 16 Jan 2010, 09:15

Forrige

Gå til Innenrikspolitikk

Hvem er i forumet

Brukere som leser i dette forumet: Ingen registrerte brukere og 2 gjester

cron