Större fel ger större ”säkerhet”Här har tidigare nämnts att de säkerhetsintervall som IPCC använt i sammanfattningsrapporter saknar sedvanlig matematisk innebörd. I vanliga vetenskapliga sammanhang brukar “med 67% säkerhet” betyda att intervallet mellan felgränserna ligger mellan + σ, dvs en halvvärdesbredd åt ömse håll från medelvärdet av en normalfördelning. Underförstått är vanligen att fördelningen är resultatet av någon sorts mätning , som kan approximeras med en normalfördelning.
I IPCC-sammanhang får man vara beredd på att variationen är resultatet av en mängd modellberäkningar av samma storhet. Modellen är ostabil, så att obetydliga variationer av indata ger stora skillnader i resultat. Denna variation kan i gynnsamma fall anpassas till en normalfördelning. Detta kallas ibland för “experiment” och spridningen ger ett slags σ. I bästa fall är modellen stabil, och variationen kommer från olika, rimliga värden på modellens parametrar.
I sammanfattningsrapporter och pressmeddelanden från IPCC finns en ännu tunnare innebörd hos uttrycket “med X % säkerhet”. I dessa fall är det matematiska uttryckssättet
enbart ett sken. Det är istället en översättning av
en övertygelse i ord ungefär enligt denna lilla tabell
Från .............................
TillConfident ..................... >50%
Increased confidence...... ?
Likely ........................... >66 %
Very likely ..................... >90 %
Extremely likely .............. >95 %
Orden i vänstra kolumnen är något som beslutas i den grupp som författar rapporten, och deras underlag är ett urval av vetenskapliga arbeten med mer eller mindre väldefinierade felgränser enl inledningen. Av kritiker kallas detta ibland för ett “politiskt” beslut, och det finns nog ofta en grön ideologisk faktor bakom. För att vara försiktig väljer jag byråkratsvenska, och kallar det “tjänstemannabedömning”. Det uppenbara fusket är sedan att i texten översätts denna bedömning till ett siffervärde enligt tabellen. Det uppenbara motivet är att förstärka skenet av vetenskaplighet hos rapporten.
Kritik mot denna ovana har framförts under ett antal år, och under IPCC-mötet i Stockholm i höstas, fick jag intrycket att man retirerade, och att SPM-rapporten inte skulle använda dessa siffervärden. Likafullt har de efter mötet fortsatt att dyka upp i mediarapporteringen. Kan det vara så att man varit mer propagandistisk i presskommunikéer än i officiella rapporter?Eller kanske missförstod jag signalerna i höstas? Kan någon läsare räta ut frågetecknet?
För att avsluta detta inlägg med något mer roande skall jag citera två figurer presenterade av Roy Spencer under förra året. Den första är ett diagram av en mängd temperaturscenarior för det tropiska bältet, mitt i troposfären enl olika CMIP-modeller.
Fig 1 Tunna färgade linjerna – CMIP-scenarior specificerade i den infogade rutan. Den heldragna svarta linjen är dessas medelvärde. De gröna och blå punktmarkeringarna är medelvärden för mätningar från ballong respektive satellit.Det är för läsarna av denna blogg ingen överrraskning att de uppmätta värdena ligger tydligt nedanför scenariorna fr o m ca 1998. I detta diagram har sedan Roy Spencer placerat in de röda vertikla pilarna mellan mätta och beräknade temperaturer. Han har också benämnt dem med den “säkerhet” som IPCCs olika slutrapporter givit vid respektive publicering. De röda pilarnas längd blir ett mått på felet i medelscenariot. I nästa diagram rensade Roy Spencer bort de enskilda modellerna och anger istället felet som funktion av den påstådda säkerheten.
Fig 2 IPCC-modellernas feluppskattning av temperaturen som funktion av påstådd säkerhet.Det är roande att se hur felet ökat när nog monotont, samtidigt med att förtroendet för den egna säkerheten hela tiden vuxit från rapport till rapport. Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå varför man från hög IPCC-nivå ofta hör suckar över problemet med att kommunicera osäkerheten i de vetenskapliga resultaten. Förmågan är, milt uttryckt, inte övertygande styrkt.
http://www.klimatupplysningen.se/2014/01/07/storre-fel-ger-storre-sakerhet/ 
