Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Diskusjon om andre ideologier, slik som sosialdemokrati, sosialisme og konservatisme.

Re: Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Innlegg Vegard Martinsen 25 Nov 2017, 08:11

Ultima_Thule, takk for at du postet dette. Interessant!
Vegard Martinsen
 
Innlegg: 7867
Registrert: 07 Sep 2003, 12:07

Re: Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Innlegg Ultima_Thule 16 Des 2017, 06:38

Vad är postmodernism?
Posted on 04 december 2017 by Bionic Mosquito
Bilde De senaste månaderna har jag lyssnat på Jordan Peterson, och jag har märkt att han ofta kommenterat den destruktiva filosofin postmodernism, en filosofi som i hans ögon är den kraft som ligger bakom den pågående kulturella förstörelsen i väst.

Innan jag hörde detta från honom, begränsade sig min kunskap i ämnet till Frankfurtkskolans kulturmarxism och, innan detta, Antonio Gramsci. Peterson är väl medveten om dessa influenser, men för honom är det postmodernisterna som är de som idag driver den kulturella förstörelsen.

Vad menas med postmodernism?
Postmodernismen är svår att beskriva, eftersom det i sig vore ett brott mot postmodernismens utgångspunkt, som är att inga definitiva termer, gränser eller absoluta sanningar existerar.

Är nationalism, politik, religion och krig ett resultat av en primitiv mänsklighet? Är sanningen en illusion? Hur kan kristendomen hävda överhöghet eller föreskriva moral? Listen är oändlig…

Det verkar både som att det existerar en oändlig mängd verkligheter och ingen verklighet alls på samma gång. Inte undra på att det är svårt att definiera.

Jag har tänkt skriva denna artikel sedan jag första gången hörde Peterson nämna ämnet. Det är ett ämne som jag har funderat på ett bra tag. Jag kommer i denna artikel att försöka mig på en liten initial fördjupning i ett ämne som jag ännu inte förstår särskilt väl.

Jag har hittat ett fåtal hjälpsamma resurser på ämnet, och kommer att hänvisa till två av dem i denna artikel. Låt oss börja.

Explaining Postmodernism: Skepticism and Socialism from Rousseau to Foucault, av Stephen R. C. Hicks, en recension av David Gordon

En mer genomgående definition och förklaring av denna filosofi:
Hicks berättar för oss exakt vad han menar med postmodernism: ”Metafysiskt är postmodernismen anti-realistisk, och upprätthåller påståendet att det är omöjligt att på ett meningsfullt sätt tala om en oberoende existerande verklighet. Postmodernismen ersätter detta med en social-lingvistisk, konstruktionistisk beskrivning av verkligheten. Epistemologiskt förnekar postmodernismen, efter att ha förkastat idén om en oberoende existerande verklighet, tanken på att förnuftet eller någon annan metod är ett tillbörligt medel för att erhålla direkt kunskap om verkligheten… Postmoderna beskrivningar om den mänskliga naturen är alltid kollektivistiska, och hävdar att individers identiteter i stort konstrueras av de social-lingvistiska grupper som de är medlemmar i… postmoderna teman inom etik och politik kännetecknas av en identifiering och sympati med de grupper som anses vara förtryckta i konflikterna, och en vilja att ta upp kampen å deras vägnar”.

Även om det verkar som att postmodernisterna och kulturmarxisterna till viss del skiljer sig åt, verkar det som att de har samma mål: att använda identitetspolitik (”grupper som anses vara förtryckta”) för att förstöra den västerländska kulturen och de västerländska traditionerna, och på så sätt skapa det socialistiska paradiset.
Hicks förklarar för oss att “de postmoderna förtruppernas namn är vid det här laget välkända: Michel Foucault, Jacques Derrida, Jean-François Lyotard, och Richard Rorty. Dessa är de ledande strategerna.”

Alla är fransmän utom Rorty, vad nu det har med saken att göra. Derrida och vissa av de andra fransmännen är, eller var, sammankopplade med Collège international de philosophie:
The Collège international de philosophie (Ciph), belägen i Paris femte arrondissement, är en högskola som lyder under den franska regeringens myndiget för forskning, och som auktoriserats under den franska associationslagen från 1901. Den startade 1983 av Jacques Derrida, François Châtelet, Jean-Pierre Faye och Dominique Lecourt, i ett försök att omvandla den franska lärofilosofin, och att befria den från all institutionell auktoritet (främst från universitetet). Dess pengar kommer huvudsakligen från offentliga medel.

Skolan ger inte ut några titlar, den har få studenter, och deltagande är öppet för alla och gratis. Varför den tillåts existera vet jag inte. Därför leds jag till att tro att det ligger cyniska orsaker bakom dess existens.

Vi återgår till Gordons recension:
Hicks fortsätter med att ställa en insiktsfull fråga: varför lockas nutidens intellektuella av dessa irrationella synsätt?

En rimlig fråga. Och svaret:
Under större delen av 1900-talet sökte vänster-intellektuella efter en sekulär frälsningsideologi.

Detta har endast intensifierats under 2000-talet.
De intellektuella socialisterna stod inför ett dilemma. Å ena sidan borde de rationellt ha övergivit sitt synsätt, eftersom deras doktriner var felaktiga i teorin och katastrofala i praktiken. Men rationalitet är bevisligen inte ett drag som är vanligt bland de socialistiskt lagda. Om förnuftet talade emot socialismen var lösningen given: förkasta förnuftet. Om förnuftet inte ger tillgång till verkligheten, utan snarare är en mask för makten, avväpnas all kritik av socialismen.

Problemet med att sätta sin tilltro till socialismen idag är att för att kunna göra en omelett, måste man hitta en Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot eller Kim Il Sung som kock. Detta hindrar dock inte de intellektuella.

Hicks pekar på Rousseau som de postmodernas intellektuella källa:
Han hyllade inte civlisationen, utan föraktade den: ”Det finns ett motsatsförhållande mellan kulturell och moralisk utveckling: Kulturen skapar inte mycket i form av lärande, lyx, eller sofistik, utan det är snarare så att lärande, lyx, och sofistik skapar moraliskt förfall.” Det var förnuftets beklagliga uppståndelse som drev mänskligheten ifrån sitt enkla, primitiva liv.

Om vi avlägsnar det enda som skiljer människan från aporna, vad får vi då över? Eller förresten, glöm det: Apor förstör inte, utan de upprätthåller, de saker som håller dem vid liv.

Låt oss nu kommentera en video av Jordan Peterson, Identity politics and the Marxist lie of white privilege. Jag har inte transkriberat denna video, så vad jag kommer att säga är enbart parafraserat. Alla fel mellan det Peterson säger och mina citat är helt och hållet mina.
Postmodernismens mål är att ge upphov till kommunism: Marx sätt var inte framgångsrikt. Postmodernismen är ett sätt att ge upphov till marxism under en ny förklädnad.

Som jag nämnde tidigare anser jag att detta är samma motiv som driver kulturmarxisterna. Det jag har svårt att förstå är hur deras medel skiljer sig åt. Båda är ute efter att förstöra vad som i allmänt tal kallas västerländsk kultur och västerländska traditioner. Båda två strävar efter samma mål.
För postmodernismen är det det vita patriarkatet som är måltavlan.

Det mest naturliga, och långlivade, sättet att uppnå ett frivilligt styre är familjen. För människan leds familjen traditionellt (i alla fall i väst) sett av mannen. Det utlämnar den ”vita” delen av måltavlan.

Jag kan inte på något meningsfullt sätt tala om icke-västerländska kulturer och traditioner, men jag förstår den västerländska (dvs. ”vita”) traditionen relativt väl. Sannerligen är det så att den västerländska traditionen sätter stort värde på individen, och att värdet av frihet är djupt rotat i samma tradition. Min hypotes är att detta är orsaken till att”vithet” är en del av måltavlan.

Peterson pekar på en sak som postmodernisterna har rätt i:
Det finns ett oändlig antal tolkningar av världen. Det stämmer, men det är enbart delvis sant!

Här har de fel:
Det är sant att det finns ett oändligt antal tolkningar av världen, men det finns inte ett oändligt antal livskraftiga tolkningar. Du kan inte inneha en tolkning som leder till död, skada, agoni, och smärta.

Vi har givetvis gott om bevis som med tydlighet visar att den socialistiska tolkningen av världen leder till död, skada, agoni, och smärta.
Den livskraftiga tolkningen måste vara livsbejakande nu och för evigt, för dig och din familj och för framtida generationer.

Vi får det förklarat för oss att kommunismen skulle fungera om vi bara hittade rätt ledare. Historien ger oss i runda slängar 20 kommunistiska länder, historiska och nutida, om du räknar Sovjetunionen och dess östeuropeiska satellitstater som kommunistiska. Ska jag verkligen tro att ingen av dessa hade rätt ledare?
Det finns i stort sett inga livskraftiga tolkningar. Varför inte? För att ”gör som jag säger” kräver våld.

Vad tror du kommer att ske när du säger till en befolkning att överge sin egendom och ge sitt liv till ”folket”? Oavsett vad det är, är det definitivt inte något bra.
När vi tolkar saker på samma sätt, uppnår vi fred.

Det är en interessant poäng. Den pekar på en gemensam kultur, men inte vilken kultur som helst, eftersom antalet livskraftiga möjligheter är begränsade. Oavsett vad jag har emot väst (egentligen, regeringarna i väst), är det rimligt att hävda att de av oss som idag lever i väst, historiskt sett har det väldigt bra. Hur blev det så?
Den tolkning som vi har, har filtrerats över årtusenden: vad fungerar, och vad fungerar inte. När vi hittar något som inte fungerar, förbättrar vi det.

Peterson hittar roten till vår tolkning i Bibelns inledande kapitel. Han för fram sin tes i föreläsningsserien The Psychological Significance of the Biblical Stories. I dessa föreläsningar går han igenom de tidigaste berättelserna, om Adam och Eva, om Kain och Abel, Noak, och så vidare. Den är 30 timmar lång, och det är sannerligen väl spenderade timmar om detta ämne intresserar dig. Men detta är inte tillräckligt bra för postmodernisterna:
Postmodernisterna försöker inte förbättra det som inte fungerar, de vill istället förstöra det helt och hållet.

Vad är det som de vill förstöra?
“De gillar inte att folk inte är jämlika. Nähä, men vem gör det? ”Jag är emot fattigdom!”. Jaha!”

Den verkliga frågan är vad du gör åt saken.
Det finns faktiskt verkliga skillnader mellan folk.

Detta tyder på att det alltid kommer att existera ojämlikhet. För att komma runt detta problem börjar postmodernisterna att dela in folk i grupper. Och till allas stora förvåning är det alla de grupper som inte är vita, manliga och patriarkala som måste stöttas upp.

Detta tvingas på folk i mångfaldens namn. Peterson finner att de nuvarande medlen för att uppnå mångfald (gruppidentitet) är felaktiga, på många nivåer. Till exempel:
Det finns fler skillnader inom gruppen än mellan grupper. Iden att det finns fler skillnader mellan grupper är en i grund och botten rasistisk ide.

Javisst, men för att nå den slutsatsen måste man använda sig av förnuftet.

Man kan uppnå jättemycket mångfald utan att fokusera på ”gruppen”.
Ett företag har som mål att uppnå ”rätt” mängd mångfald, med avseende på tankar, ideer, och åsikter, och så vidare, och allt detta kan uppnås utan att fokuera på gruppidentiteten.

En sidonotis:
Apples mångfaldschef avgår efter blott sex månader på jobbet, efter att hon skapat ett ramaskri genom att hävda att det inte var enbart minoriteter eller kvinnor som utgjorde det enda kriteriet för mångfald, enligt vad som rapporterats.

Håll även i åtanke att denna chef tillhör en minoritetsgrupp och hon är kvinna.
“Det kan finnas 12 vita, blåögda, blonda män i ett rum, och även de kan vara mångfaldiga eftersom de kommer att föra med sig olika livserfarenheter och olika perspektiv på livet”, sa hon.

Jag tror det här kräver lite varm choklad.
“Mångfald är den mänskliga upplevelsen”, sa hon enligt Quartz. ”Jag blir ibland lite frustrerad när termen mångfald kladdas på färgade, eller kvinnor, eller LGBT.”

Och en nallebjörn. Låt oss återgå till Peterson:
Social status och betalning baseras (i ett fritt samhälle) mer på kompetens än på makt. Men då en person i en hierarki beter sig som om deras ställning ger dem en rätt till makt, då börjar samhällets fördärv. Maktmissbruk leder till att samhället korrumperas.

Han tar upp exemplet med Harvey Weinstein, men listan är lång. Och, detta är orsaken till samhällets fördärv.
Är det vitt privilegium eller majoritetsprivilegium? Existerar vitt privilegium i Kina? Allt vi har att göra med är kultur, varken mer eller mindre.

Det handlar inte om vitt privilegium. Det handlar om att förstöra kulturen (och jag har förklarat varför jag tror att måltavlan är den ”vita” kulturen). När du väl förstört kulturen, med alla dess traditionella, resonliga och frivilliga strukturer (exempelvis patriarkatet, kyrkan, och så vidare), vem eller vad återstår då att regera över?

Du får högsta betyg om du svarar rätt.

Slutsats:

Från Peterson:
Varför väljer de de skillnader som de väljer? Varför inte andra skillnader? Det finns ju ett oräkneligt antal “grupper” eller kategorier. Om vi tar argumentet till dess logiska slutpunkt är det individen som är den slutgiltiga minoriteten.

Men, för att nå en logisk slutsats måste man använda sig av förnuftet. Peterson borde vara mer uppmärksam!

Vad är postmodernism?, mises.se (med hyperlenker)


Fra kommentarfeltet til artikkelen:
rodrigo Fuentes skriver:
Hej,
Ville kommentera att det är en utmärk artikel, i Sydamerika Postmodernismen går stark framåt, jag undrar hur man debatterar mot Postmodernismen i real politik ?
Mvh
Rodrigo Fuentes

Rikard skriver:
Hej.

I min erfarenhet:

Genom att dels avkräva konkretion av sin opponent, och dels genom att lära sig deras teknik.

Det första är inte så svårt, man måste se till att vara påläst på det ämne som debatteras och om man dessutom kan manipulera postmodernisten att ange vissa som korrekta källor och sedan använda sig av dessa för att påvisa bristerna i postmodernistens påståenden kan man vinna publiken (postmodernisten själv är det ingen idé att försöka nå).

Exempel 1:
Hävdar postmodernisten att IS inte är riktiga muslimer kräver man att påståendet kvalificeras med konkretion:
”Följer de inte Profetens ord? Vilket av Koranens bud bryter de mot?”

Om du då själv har en, i det här fallet, Koran tillhands som du i förväg läst och gjort markeringar i med väl valda citat så kan du helt enkelt fråga postmodernisten: ”Kan du vara snäll och läsa den understrukna delen högt?” Postmodernisten kommer då att vägra, hänvisa till GT i bibeln, och till korstågen, varpå man följer upp med ”Är det så kristna och kristendomen agerar idag anser du?” Absurditeten torde framstå i blixtbelysning.

Exempel 2: Hävdar postmodernismen att det är rätt och gott att bryta mot samhällsnormer avseende moral (familjen, heterosexualitet, könstillhörighet brukar vara de vanligaste) kan man helt enkelt dra resonemanget vidare:

”Du säger att kön och könsidentitet är en kollektivt konstruerad gemensam värdering utan egenvärde – betyder det att kön och läggning är något som konstrueras och definieras av individen själv?”

Postmodernisten svarar troligen jakande, varpå man följer upp med ”Om läggning är valbart, varför skall homosexuella då få adoptera eller inseminera – de har ju valt en läggning som medför att de inte kan reproducera sig*?”



Man måste inte förstå dem, men man måste acceptera och inse att postmodernister tror på sin lära på samma sätt som en bokstavstroende fundamentalist. Taktiken och tekniken måste vara densamma: kräva bevis, samt själv ha egna bevis och konkretion plus etiska, moraliska och logiska argument inifrån läran själv.

Den här uppsatsen är en god om något teknisk genomgång av de vanligaste teknikerna postmodernister använder: [https://philpapers.org/archive/SHATVO-2.pdf] ”The Vacuity of Postmodernist Methodology” är titeln ifall länken inte fungerar.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS *På grund av tidsandan känner jag mig tvungen att påpeka att jag själv inte har några problem med adoption eller insemination – om personerna själv betalar och inte utsätter barnen för våld eller annan vanvård. DS

Rikard skriver:
Hej.

Glömde mitt eget favoritexempel:

”Hur slår man i en spik feministiskt? Kan du visa och förklara, tack?”

Man kan givetvis stoppa in socialistiskt, eller annan liknande ‘religion utan gud’.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare


Sitater fra andre artikler på mises.se om emnet:
Ett annat problem med delar av postmodern relativistisk teori är en ofta förekommande inkonsistens. Med konsistens menas i detta avseende att en teori inte skall innehålla ett teorem som står i logisk motsägelse med andra teorem i teorin. En opportun tolkning av postmodernismen är att det är en lära om alltings relativitet och subjektivitet. Om allting således är relativt kan man ifrågasätta om även postmodernismens tolkning av tolkningar endast är en av flera? Hur vet vi med bestämdhet att allt verkligen är relativt? Hur vet vi a priori att det inte finns någon tolkning som är bättre än någon annan och vad är det som är så riktigt med just postmodernismen som gör att vi alla måste sluta upp bakom denna? Är inte också postmodern kulturrelativism en teori bland flera teorier med lika stort sanningsvärde? Empiriskt kan man dessutom ifrågasätta om hur man kan fälla en så generell utsaga om alla system, historietolkningar och teorier utan att undersöka dem?
Postmodernism och libertarianism

Det svenska kränkningsindustriella komplexet grundas på den dialektisk-materialistiska föreställningen att all oenighet beror på klasskonflikter och intressemotsättningar. Den andra grundläggande föreställningen är att kränkningar inte nödvändigtvis handlar om hur individen blir behandlad, utan är uttryck för strukturellt förtryck av och mellan grupper. Ingen behöver egentligen ha behandlats illa. Det räcker med att avgöra grupptillhörighet och åberopa samtida eller historiska sociala skillnader.

För att nå framgång som kränkt måste man därför kunna göra gällande att man är ringaktad på grund av ”klass” eller helt enkelt på grund av att man tillhör någon relativ minoritet. Sådana markörer är vanligen permanenta, och kan därför med fördel åberopas i ny och nedan. Marxismens solidaritetsklausuler träder omedelbart i kraft, eftersom det gäller att ta ”den svages” parti, oavsett om denne har rätt eller inte.

Eftersom individens enskilda rättigheter inte gärna erkänns i Sverige, föreställer vi oss istället att individens rättigheter är kollektivets, och kollektivets rättigheter är individens. Det är således staten som ”ger” oss rättigheterna, och istället för att ansvarsfullt individualisera möjligheterna att komma tillrätta med oförrätter väljer vi att institutionalisera processen. JämO, DO och KränkO är myndigheter som ska se till att rättvisa skipas i de dialektiska striderna, och att det ideologiskt konstruerade strukturella förtrycket bekämpas.

Rent tekniskt är det lätt. Det är bara att läsa av kontrahenternas positioner i den intersektionella förtrycksmatrisen. Den som har ”lägre rang” vinner. Till exempel slår självklart kvinna man, medan muslim slår sekulär, som i sin tur slår kristen. Även homosexuell slår kristen. Homosexuell är ungefär som sekulär, dock inte heterosexuell. Katolik är jämställd med pedofil och slås därför av allt.

Men detta intersektionella sten-sax-påse-spel saknar inte komplikationer. Problemen börjar när man kombinerar kategorier, eftersom man samtidigt kan tillhöra mer än en kategori. Trots att sekulär utan vidare slår biskop, och Birgitta Ohlsson till och med slår Påven, så slår lesbisk biskop självklart sekulär man, i synnerhet om denne är humanist. Och muslimsk man slår sekulär kvinna, vilket sätter oförutsedda gränser för feminismen. Mer otippat är att uzbekisk skärmvägg slår nicaraguansk kvinna, en riktig högoddsare.

Enligt intersektionalismen råder dock dött lopp i frågan om hedersvåld, som det är rasistiskt att kritisera och inte feministiskt att inte kritisera. Man tvingas således välja mellan rasism eller antifeminism, vilket är ett ogiltigt drag. Då får hedersvåldet fortsätta utan att passera fängelse, och det blir omspel.

Intersektionalitetens sten-sax-påse-spel

Det viktiga är hur jag agerar mig i mitt eget liv och om jag bedömer andra människor enbart på grund av namn, nationalitet, kön, hudfärg eller etnicitet. Detta är mycket populärt just nu i och med hela idén med identitetspolitik, vilket är baserat på postmodernism. Postmodernismen är en idé om kollektiva identiteter och kollektivt ansvar baserat på saker som du inte har valt själv. På många sätt är postmodernismen en mycket religiös idé, eftersom det är ett slags uppfattning om arvsynden, att du är född in i denna värld med ansvar för en påhittad grupp utifrån dina deskriptiva egenskaper som du inte själv har valt, om du är en man, vad färgen på din hud är och så vidare.
Personlig frihet och påhittade grupper

Den sociala rättviserörelsen beter sig på många sätt likadant som fundamentalistiska kristna.
Social rättvisa: Hur kulter förslavar med hjälp av språket
Ultima_Thule
 
Innlegg: 168
Registrert: 16 Jan 2010, 09:15

Re: Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Innlegg Ultima_Thule 16 Des 2017, 21:28

Ultima_Thule skrev:
Även om det verkar som att postmodernisterna och kulturmarxisterna till viss del skiljer sig åt, verkar det som att de har samma mål: att använda identitetspolitik (”grupper som anses vara förtryckta”) för att förstöra den västerländska kulturen och de västerländska traditionerna, och på så sätt skapa det socialistiska paradiset.

Er denne forskjellen signifikant eller er den bare helt overfladisk slik som forskjellen mellom protestantismen og katolisisme, eller slik som forskjellen mellom sunni- og sjia-islam?
Jeg ser at flere forbundet Frankfurt-skolen kritiserer postmodernismen - Jürgen Habermas blir sågar nevnt som den fremste kritikeren av postmodernismen.
Ultima_Thule
 
Innlegg: 168
Registrert: 16 Jan 2010, 09:15

Re: Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Innlegg Vegard Martinsen 17 Des 2017, 20:09

Så vidt jeg forstår er denne forskjellen helt overfladisk.
Vegard Martinsen
 
Innlegg: 7867
Registrert: 07 Sep 2003, 12:07

Re: Frankfurtskolen, kulturmarxisme og politisk korrekthet.

Innlegg Ultima_Thule 01 Jun 2018, 02:31

Cultural Marxism and the Frankfurt School - TomWoodsTV (YouTube)
Is there such a thing as "cultural Marxism"? If so, what is it? And what was the Frankfurt School, and what was it trying to accomplish? Paul Gottfried, who holds a Ph.D. in history from Yale and has written extensively on these subjects, joins me to get to the bottom of it all.
Ultima_Thule
 
Innlegg: 168
Registrert: 16 Jan 2010, 09:15

Forrige

Gå til Andre ideologier

Hvem er i forumet

Brukere som leser i dette forumet: Ingen registrerte brukere og 0 gjester

cron